God kväll!

Jag vill skriva om en sak som vi satt och diskuterade om igår.. Har suttit och funderat på det länge!

När jag va liten och gick i kanske tredje klass eller fjärde klass, (minns inte riktigt) så vart jag mobbad, dom va ungefär 7 personer som stod runt mig och höll fast mig medans en annan slog mig, drog mig i håret osv! När jag gick i högstadiet så vart jag även då mobbad, jag vart kallad för fula ord och bara för att jag va lite runt så va jag tjock och vart kallad för tjockis,fettis,gris osv.. När jag börjar ullvi så trodde jag att de skulle ändras eftersom jag som alla andra hade vuxit upp.. Första terminen va bra för då hade jag en killkompis att umgås med men sen hoppade han av och jag började umgås med 2-3 tjejer i klassen och de gick skit bra och vi hade kul och jag mådde bra, men en efter en flyttade eller slutade så där stod jag själv.. Innan sista året på ullvi skulle börja så tvekade jag om jag skulle fortsätta eller om jag skulle hoppa av.. Jag vart mobbad på ett annat sätt.. Inte sättet att bli kallad fula ord osv, nej utan jag vart utstött istället.. jag hade ingen.. jag åt nästan aldrig i skolan.. Den enda gången jag hade någon att umgås med va när jag hade matte eller engelska! Jag pratade med lärarna och kurator och lyckades ta mig igen hela sista året, kunde stå där på balkongen med studentmössan på och känna mig stolt, stolt över mig själv att jag tog mig igenom så mkt, jag klarade av de!

Jag har gått igenom mkt, jag har aldrig haft många vänner, jag har oftast fått stått själv och fått tagit emot så mkt skit! Jag tycker inte att folk ska behöva bli utsatta för sånt som jag vart eller mobbning överhuvudtaget.. Mobbningar kan ta vissa ungas liv men det kan även förstöra livet för många unga som vuxna! Jag mådde dåligt, jag mår dåligt än idag när jag tänker tillbaka på hur man har blivit behandlad!

Jag tycker folk ska ta och tänka om och sluta mobba för de är hemskt.. Jag är en tjej med känslor och hjärta jag med..

Likdant gäller det med att bli utnyttjad, någon leker med ens känslor, visa vara en person men ändrar sig till en annan person osv.. ALLA har känslor och alla har ett hjärta! vissa kanske inte visar det att man blir sårad men man blir det, innerst inne så blir man de..

Jag har själv blivit utnyttjad, någon har lekt med mig, ljugit för mig, förändrat sig, försökt att äga mig osv... Även det är inge roligt! Är det konstigt att man knappt vågar lita längre, är de konstigt att man knappt ens vågar träffa någon? Nej det är de inte, jag har blivit så sårad och jag vågar inte lita på folk, jag tror inte att den rätta finns längre.. Kanske kan börja tro på de om de verkligen händer!

Jag har en dröm och den tänker jag fortsätta att drömma efter och den kommer nog att förbli en dröm!

Men till er alla som mobbar eller har mobbat så tänk efter hur ni skulle må om någon skulle göra så mot er.. Och likadant gäller de er som leker med andras känslor!

Det va allt för mig..

Hörs/M