Min farfar, min älskade farfar va den bästa man kunde ha! Han skämtade alltid, va aldrig allvarlig!

Han som livade upp en när man va ledsen, nu är han borta och aldrig mer kommer han tillbaka! Han och hans fisar :P han va ju så rolig och så livlig, va hände? allt bara tog slut! Idag är de 3 veckor sen jag satt där på sjukhuset efter hans operation och sa till honom att allt skulle bli så bra och att han snart skulle få komma hem och äta en stor flottig pizza istället för den där äckliga maten dom har på sjukhuset och han frågade mig om jag trodde de och då svarade jag ''ja de gör jag'' och log, men så vart de aldrig, bara några dagar senare lämnade han oss och efter sig lämnade han sig ett stor tomrum som aldrig kan ersättas! Min farfar va den bästa så är de bara och jag minns han som den glada och spralliga som han va!

Idag va de hans begravning och det va så fint och vackert men samtidigt jobbigt för de va inte förrän

idag jag verkligen insåg att han aldrig mer kommer tillbaka!

Nyss kommit hem från Kolsva och att komma hem till en tyst och tom lägenhet, bara djuren hemma känns konstigt!

Hade faktiskt varit skönt att haft prinsen min hemma som skulle komma springandes till mig och ge mig en stor kram!

Men han har de bra hos sin pappa de vet jag men saknaden efter han är stor!

Så här sitter jag i min ensamhet och lyssnar på musik och gör inte så mkt mer! Vet inte vad jag ska ta och göra heller!

Skulle behöva städa men känner inte för att göra de heller aja men vi får väl se om man hittar på nått!

Nu är de bara urnsättningen kvar sen kan man börja blicka framåt! Alla bearbetar sorgen på olika sätt och mitt sätt

är att prata om de, håller jag allt inne så knäcker jag mig själv så jag pratar hellre än är tyst!

Många tårar vart de idag och de va tungt att gå fram till kistan och lägga blombuketten på hans kista och säga hej då! Nu hoppas jag verkligen att de inte blir nå mer dödsfall från min släkt på bra länge!

Jahapp ne nu har ni fått er en uppdatering, vet inte vad jag ska skriva mer!

Hörs/M