igår fick jag veta att min älskade storebror äntligen har fixat sitt körkort efter mkt slit :) jag är så stolt över där han är idag, han har kämpat för att lyckas få ett körkort och nu har han de och så har han ett jobb att gå till. Jag är så stolt över han men en annan känner sig misslyck så person!
Det enda jag har lyckats med är att hitta en fantastisk kille som vart min make och så har jag fått tre underbara barn men jag hade kunnat haft körkort idag men icke då och ett fast jobb att gå till efter mammaledigheten finns inte :( jag har kämpat för att hålla mig sysselsatt när jag inte har varit mammaledig så jag har till och med pluggat inom handeln via eductus! Jag känner mig som en liten myra som inte kan lyckas med mkt, medans mina bröder både har fast jobb och körkort! En misslyckad liten myra :( jag är glad för mina bröders skull att de går bra för dom men samtidigt ledsen för min egen skull att ha som dom :(
Tanken på att jag har kunnat haft körkort i nu sex år ca gör mig ledsen men mest besviken på mig själv!! Varför va jag tvungen att leva på soc? Varför ville ingen anställa mig? Varför har jag inte körkort idag? Mkt varför snurra i mitt huvud!!!
jag vill ha ett jobb att återgå till efter mammaledigheten, jag vill kunna åka vart jag vill med barnen, känna friheten! Jag vill ha ett jobb och körkort men hur ska man kunna fixa ett körkort med en inkomst?
Kommer jag någonsin ha samma tur som mina bröder? Kommer jag få känna den lycka som dom gör?