... Jävla förbannad!
När man skaffade familj så skaffade man sig ett ansvar, ett älskat litet liv som ska vara första priotering!
Sen händer de att man går isär och barnet/barnen hamnar oftast i kläm, det bråkas hit och det bråkas dit, jag kan inte förstå varför man måste bråka för att man går isär, har ALLA tänkt på att det ALLTID är barnet/barnen som blir lidande?? Min sons pappa lämnade mig när Elias bara va två månader pga en ny kärlek men inte höll vi på och bråkade hit och dit, ne vi diskuterade som vuxna människor och visst jag hatade han jätte mkt för de han hade gjort men kunde inte låta mina känslor ta över utan största priotering va ju faktiskt Elias, idag är vi jätte bra vänner och kan prata om allt och kunnat gjort de sen han lämnade mig! Varför ska man bråka? Båda har ju fortfarande en del i barnet/barnens uppfostran.
Ne väx upp istället och kommunicera som vuxna människor för om ni inte gör de så blir barnet/barnen lidande av era handlingar!! Usch va trött jag blir på att man tydligen ska behandla varandra så illa för att man går isär..

Detta inlägg är inte till någon speciell utan har sett ett bra tag nu hur många behandlar varandra illa och barnet/barnen hamnar i kläm!!
Tänk på barnet/barnen och låt dom se att mamma och pappa kan komma överens för deras skull, man behöver inte tycka om varandra men hata varandra i smyg så inte barnet/barnen känner av de och absolut inte ser de!!
Det är vad jag tycker iaf, sen får folk hata mig men jag sätter alltid mina barn i första hand och har alltid gjort och kommer alltid att göra, allting annat kommer sist!!

Ne nu har jag fått ur mig de jag har velat säga länge!! Detta är inte till någon utan detta är i överlag vad som verkligen sker överallt typ!!